TAXONOMI
Först några grundläggande definitioner:
Taxonomi avser vetenskapen om organismernas klassificering, d.v.s. deras beskrivning och namngivning (nomenklatur). Organismgrupperna ordnas in i taxonomiska helheter.
Systematik anger organismens släktskapsförhållanden och hur de systematiskt ordnas in från primitiva till högrestående djur.
Människan har sedan hon började kommunicera via tal haft ett behov av att namnge organismer i sin omvärld. Till en början de som hade betydelse i vardagslivet; vad som var ätligt, farligt o.s.v., senare mera sytematiskt. Olika regionala benämningar visade dock på brister i kommunikationen då människan blev mer rörlig och flera försök till ett enhetligande system gjordes. Den första som lyckades med detta var Carl von Linné (1707-1778) och han kallas också för nomenklaturens fader. Han införde det binära system som vi fortfarande använder oss av. Varje art har ett släktnamn och ett artnamn.
Linné indelade organismerna i två riken, växter och djur. Varje organism indelas därefter vidare i allt mindre fack i ett hierarkiskt system. Ett hierarkiskt fack kallas taxon.
Varje art (species) placeras i ett släkte (genus), släktet i en familj (familia), familjen i en ordning (ordo) och ordningen i en klass (class). Djurklasserna ordnas in i fylum (phylum), växtklasserna i divisioner (divisio). Dessa härrör sig till ett rike (regnum), av vilka det i dag anses finnas fem stycken: prokaryoter, protoktister, svampar (fungi), växter och djur.
Med hjälp av prefixen över- (super-), under- (sub-), infra- (grupp under subnivån) och tribus (grupp under subfamiljenivån) kan man utöka klassificeringen.
Den moderna nomenklaturen baseras på att varje namngivet taxon har ett enda giltigt vetenskapligt namn. För att få ordning på systematiken krävdes grundandet av internationella nomenklaturkommittéer. Idag är gäller ICZN för djur (International Code of Zoological Nomenclature, 1985), ICBN för växter (International Code for Botanical Nomenclature, 1982) och ICNB för bakterier (International Code for Nomenclature of Bacteria, 1975).
Det binära systemet består av artens släktnamn först och sedan artnamn (ICZN) eller artepitet (ICBN). Namnen skall vara entydiga latinska eller latiniserade och böjda enligt latinsk grammatik (j, k, w och y som saknas i latin får dock användas, men inte t.ex. å, ä, â , ñ, ö och ü). Namnen får ej uppfattas som kränkande eller som reklam för en produkt. ICZN godkänner inga bindesstreck i namnet och ICBN tillåter ej tautonymer, d.v.s. synonyma släkt- och artnamn, t.ex. Alces alces (älg).
Släktnmanet skrivs alltid med stor bokstav, artnamnet med liten. Själva artnamnet får heller inte förekomma ensamt. Det latinska artnamnet bör alltid skrivas kursivt eller understreckat för att avvika från övrig text.
Efter släkt- och artnamn tillkommer auktorsnamn och årtal, d.v.s. vem som beskrivit arten och när. Detta kan ses som en litteraturhänvisning och hör inte ihop med artnamnet. Har auktorsnamnet en parentes betyder det att arten från början räknades till ett annat släkte än nu. I primära vetenskapliga publikationer anses det höra till god sed att ha med auktorsnamn och årtal, åtminstone då arten nämns första gången i en text. Ibland kan auktorsnamnet förkortas (t.ex. L. för Linné), hur detta kan användas finns det speciella förteckningar. Finns det en hakparentes runt auktorsnamnet betyder det att den ursprungliga beskrivaren är anonym.
