Olli Lagerspetz

Denna case study tar fasta på samhällsvetenskapernas metodologi, närmare bestämt perspektivskillnaden mellan forskaren och den aktör som utgör forskningsobjektet. Undersökningen tematiserar distinktionen mellan det subjektiva och det objektiva.

Den socialantropologiska forskningen innebär definitionsmässigt att forskaren undersöker en främmande kultur och beskriver denna i termer av sin egen kultur. Den egna kulturen kommer, för forskaren, att framstå som den självklara, objektiva 'horisont' mot vilken frågor om den främmande kulturen uppstår och besvaras.

Forskaren kommer att beskriva den främmande kulturens grundläggande kategorier i termer av förbud, regler och begränsningar som gestaltar tillvaron för de individuella samhällsmedlemmarna (se Winch 1958/1990). Men det som 'utifrån' beskrivs i termer av regler kommer (ofta) 'inifrån', för dem som är delaktiga i den givna kulturen, att framstå som drag hos deras livsvärld som den de facto är beskaffad. Dessa drag utgör en given horisont i termer av vilka tillvaron är gestaltad.

Den syn på begreppet smuts som blivit den gängse i den existerande teoretiska diskussionen har i stor utsträckning både uttalats och utformats av Mary Douglas' verk Purity and Danger (1966; också se Kristeva 1992). Hon utgår ifrån en indelning där man dels kan tala om världen som den i sig är och dels om de kulturella kategorier som de individuella kulturerna tvingar på (impose on) världen. Här finns en parallell till Durkheims analys av helighetsbegreppet. Det heliga skall, enligt Durkheim, inte förklaras med utgångspunkt i naturen hos föremålet för dyrkan utan i termer av den kulturbundna praxis som innebär att vissa föremål, varelser, o s v betraktas som heliga. På samma sätt måste det smutsiga enligt Douglas beskrivas i termer av regler och förbud som får oss undvika vissa föremål, känna avsky för dem o s v. Vår klassifikation av vissa föremål som smutsiga är vårt kulturellt betingade sätt att skapa en symbolisk ordning i världen. Detta innebär också att vår indelning smutsigt/rent kommer att framstå som rent konventionell, i viss mening godtycklig.

Min kritik av Douglas (och indirekt den socialantropologiska tradition som hon representerar) går i korthet ut på två punkter:

(a) Att en beskrivning av de förbud som det rör sig om med nödvändighet måste bli cirkulär: d v s att en beskrivning av vilken sorts förbud det är frågan om i sista hand måste beskriva det smutsiga just som smutsigt; och

(b) Att en beskrivning av det smutsiga i termer av en symbolisk ordning med nödvändighet måste bortse från skillnaden mellan kulturens förgrund och dess bakgrund (förståelsehorisont). Detta innebär i sista hand ett trivialiserande av de hänsyn som uttrycks i indelningen smutsigt/rent. En symbolisk handling - såsom förbudet mot vissa maträtter som 'orena' - får sin betydelse i sitt sammanhang med fakta som, för de berörda aktörerna, inte framstår som symboliska - såsom den faktiska skillnaden mellan smutsigt och rent. Smutsigheten måste, ur detta perspektiv, framstå som en oreducerbar kategori. En parallell poäng om det heligas oreducerbarhet har i viss mån gjorts av Mircea Eliade.

Denna diskussion har tydliga implikationer för hur vi skall förstå de filosofiska begreppen subjektivitet och objektivitet. Det är inte frågan om en indelning utan innebörden hos indelningen bestäms i varje givet fall av, vad som står fast för oss som en punkt där vårt ifrågasättande legitimt kan upphöra. På samma sätt blir distinktionen mellan konventionalism och essentialism - i varje fall i många sammanhang - en fråga om perspektiv.

Utom dessa negativa poänger om Douglas' ansats (dvs poänger om vad smuts inte är) vill jag också artikulera vår oreflekterade förståelse av begreppet smuts i positiva termer. Ett centralt drag tycks här ha att göra med att smutsighet implicerar ett tillkortakommande. En (inte nödvändigtvis specificerad) aktör har misslyckats att upprätthålla tillståndet från vilket smutsighet är en avvikelse. (Det är också klart att 'smutsigt', inte 'smuts', är den mer grudläggande kategorin). Vår indelning 'smutsigt/rent' har alltså ett samband med, att vi ser vår omgivning som någonting för vilket vi i vissa fall bör ta ansvar.

Min undersökning har hittills resulterat i en artikel och ett föredrag vid Welsh Philosophical Society hösten 1996. En annan artikel på basen av föredraget är under arbete.

LITTERATUR

(a) Viktigare källor:

Douglas, Mary (1966): Purity and Danger (London: Routledge).

Durkheim, Émile (1964): The Elementary Forms of Religious Life (London: Allen and Unwin).

Eliade, Mircea (1957): Heiliges und Profanes (Hamburg: Rowohlt).

Elias, Norbert (1978): The Civilizing Process, trans. Edmund Jephcott (Oxford: Blackwell).

Enzensberger, Christian (1970): Grösserer Versuch über den Schmutz (München: Deutscher Taschenbuch Verlag).

Freud, Sigmund (1983): Totem and Taboo (London: Ark Paperbacks, 1983).

Garfinkel, Harold (1991): Studies in Ethnomethodology (Cambridge: Polity Press).

Kristeva, Julia (1992), Powers of Horror, trans. Leon S. Roudiez (New York: Columbia University Press).

Sartre, Jean-Paul (1965): Being and Nothingness (London: Methuen, 1965).

Taylor, Charles (1992): The Ethics of Authenticity (Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press).

Theweleit, Klaus (1987, 1989): Male Fantasies vol I-II (Cambridge: Polity Press).

Winch, Peter (1958/1990): The Idea of a Social Science (London: Routledge).

(b) Litteratur som redan publicerats av författaren:

(1996) 'Douglas on Order, Ritual, and Dirt'. Ingår i: K Suolinna & E Ettorre & E Lahelma (red.), Society, the Body and Well-Being (Åbo: Meddelanden från Ekonomisk-Statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi Ser A:462), 167-186.

(1997) Stickordet "smuts". Ingår i Göran Dahlberg (red.): Familjen - en encyklopedi. Glänta, ## 147-148.