 |
|
"På tal om tecken och tydor skall jag här citera en urgammal väderleksspådom på gammal Houtskärsdialekt. Tå solen gar ner i etjerå å muleragel arstans, ast val he fägerväder ardan. (Då solen går ned i skära och det är mulet andra ställen, inte blir det fagerväder andra dagen)" "När det blev ymnigt med rönnbär visste man att vintern skulle bli sträng, småfåglar och smådjur skulle ha bären att leva av då snötäcket blev så tjockt att de ingenting kunde få till mat från marken." "När det frös småa knoppar av is kring rövasstråden, första gången på hösten, räknade man med att fjärdar och sund skulle isbeläggas efter 7 veckor. Kloka gubbar kunde beräkna vinterns ankomst och styrka genom att studera Abborfenorna men personligen har jag aldrig fått lära mej den vetenskapen." "Tomas med luvon kör barnen i gruvon. Luvon betyder mössa eller rikligt med snö och gruvon betyder spiselvrån där det var varmt och skönt." "Anders braskar och Julen slaskar eller tvärtom, Anders slaskar och Julen braskar. Braska = kallt och vinter." (Frågelistsvar
för Iskunskap Nr 54. M4862, 1991)
"Det fanns spågubbar som spådde väder på fiskfenor. Var och en hade sina funderingar. Om vattnet drog ut betydde det vackert väder, om det 'lättade' så var det hård vind i antågande. Vid sydlig vind 'lättar' alltid vattnet, vid nordlig vind drar det ut igen. I Rimito fanns en spågubbe. Det stod ibland i tidningarna om honom. Jag har hört att man spått väder på abborrfenor och på abborrens ränder. Det var ingen som trodde på det. Man såg väl på molnen och på stjärnorna. Nuförtiden är det meteorologer som spår." (IF mgt 1977/64 Intervju, Korpo) "Här ute fanns det inte spåkäringar eller kloka gummor. Men man spådde väder och vind. Man hade inte radio eller barometer så de gamla fiskargubbarna måste lära sig att spå väder. De tog märken på himlen. Sådant som var och en kan se. De såg om det blånade eller om sjövattnet föll eller steg. De såg på molnen och iakttog om solen gick ner i moln. På sommarkvällarna såg de på solnedgången om det skulle bli vackert eller dåligt väder. De som var 'landsmän' brydde sig inte så mycket om vädret, men fiskarna som skulle sätta ut sina bragder måste veta vad det skulle bli för väder. Jag hörde som barn att om myggorna dansade på kvällarna och var heta och arga så skulle det bli en vacker natt." (IF mgt 1977/69 Intervju, Korpo) ”Om solen vaktar vackert ett se”, om solen ser vackert efter sig, kastar ett rosa skimmer när den sjunker, då blir det vackert väder. Om den går ned i en molnvägg blir det dåligt väder. Om hela aftonrodnaden sprids ut över skyn så blir det storm. Det här är inte skrock, det stämmer. Om vitfåglarna flyger upp över lands så blir det regn. Det är ett säkert tecken. Förklaringen är den att inför regn så stiger maskarna upp till ytan. Det vet fåglarna och då har de lättare att få mat. När spindeln sitter mitt i nätet blir det vackert väder. Hundarna ligger alltid med ryggen mot det håll varifrån vinden skall komma, också inne. Det är gammal instinkt från vildhundstiden. Min far hade alltid två spetsar. Någon undrade varför han har två hundar. Han sade att det var ”för att jag ska veta när det blir olikriktade vindar”. Det var ju skoj. [---] Då man spådde väder så var det mest solnedgången som var avgörande. Vi hade barometer men litade nästan mera på tecknen i skyn. Det var mycket spännande om man hade planerat en resa; då måste man hålla reda på hur vädret skulle bli. Jag tror att det finns antecknat i den gamla almanackan om hur man skulle spå väder på längre sikt, men det var sådant man inte talade så mycket om. Det var något med gäddlevern, men pappa talade inte så mycket om sådant. En gäddlever är ju sådan att den kan vara lite smalare på mitten och det hade någon betydelse. Mest såg man på solen för att få veta hurudant vädret skulle bli följande dag. Om det ”lätta under”, att det var en molnvägg där solen gick ner men under den kom en klar sky, då tydde det på vackert väder. Jag tror på det. Det grundar sig på många generationers iakttagelse. Det är inte skrock. (IF mgt 1977/74 Intervju,
Korpo)
|
 |
 |
|
 |
Sidan underhålls av Anne M.
Niemi
